Thomas Frostberg: Samverkan kräver ett modernare universitet

Ledningen på Lunds universitet borde ge sig själva en present vid 350-årsfirandet: en genomlysning av universitetets organisation utifrån modern ledarskapsforskning.
Thomas Frostberg, ekonomisk krönikör på 8till5 och HD-Sydsvenskan Näringsliv. Thomas Frostberg, ekonomisk krönikör på 8till5 och HD-Sydsvenskan Näringsliv.

På måndag inleder Lunds universitet sitt 350-årsfirande, ett jubileum som föregåtts av nedräkning i flera års tid. En viktig del av jubileumsförberedelserna har varit ett omfattat grepp för att förnya och därmed öka finansieringen till universitetets forskning och utbildning genom att stärka relationerna med omvärlden.

Under högtidliga former lanserades till exempel en insamlingskampanj för några år sedan som skulle locka förmögna privatpersoner, stiftelser och näringsliv att skänka minst en miljard extra till universitet fram till jubileets start.

Att öka samverkan med det omgivande samhället låter inte bara klokt. Det var dessutom framsynt för den som läser regeringens forskningsproposition, som presenterades nyligen:

”Målet för forskningspolitiken är att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation, där högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till samhällets utveckling och välfärd, näringslivets konkurrenskraft och svarar upp mot de samhällsutmaningar vi står inför, både i Sverige och globalt.”

Det kan låta som samma gamla vanliga politiska floskler som alltid, men högskole- och forskningsministern Helene Hellmark Knutsson släppte samtidigt en mindre bomb när propositionen lades fram.

I fortsättningen kommer regeringen väga in hur bra lärosätena samverkar med det omgivande samhället när den fördelar pengarna mellan universitet och högskolor. Denna samverkan får samma betydelse som vetenskapliga publiceringar och citeringar samt insamling av externa medel.

Då känns det ju som skåning tryggt att Lunds universitet var tidigt ute när det gäller frågan om ökad samverkan, särskilt som universitetets verksamhet är en angelägenhet för hela Skåne och Öresundsregionen i stort.

Problemet är bara att den nya ledningen på universitetet ägnat hela det senaste året åt att riva ner de strukturer som den förra rektorn byggde upp på central nivå för att göra universitet mer effektivt och vasst när det gäller just samverkan, innovation och donatorsrelationer.

Nu skulle förstås ingen i den nuvarande ledningen skriva under på formuleringen om att ”riva ner”. Istället talar de om att föra tillbaka makten och ansvaret för detta viktiga arbete ut till fakulteterna, med argumentet att det är där verksamheten bedrivs.

Nu är visserligen fakulteterna det som av tradition utgör universitetet och i praktiken har ledningarna där egentligen alltid varit mäktigare än rektor på universitetet, något som är omöjligt för omvärlden att begripa.

Under min tid som student på Lunds universitet och redaktör för studenttidningen Lundagård utgjorde det så kallade dekanrådet en tung, men insynsskyddad motvikt till rektor och universitetsdirektör.

Dekanernas makt har sedan dess formaliserats genom det som kallas rektors ledningsråd, en i teorin rådgivande grupp som dock i praktiken sägs ta alla avgörande beslut som rektor sedan har att fatta formellt.

Problemet är bara att detta ”väktarråd” representerar en mellannivå som blir allt svårare att förstå värdet av. Den forskning och utbildning som omvärlden vill samverka med bedrivs ju nämligen på lokal nivå på universitetet, ute på institutionerna.

Och den som söker kontakt med universitetet börjar sannolikt på central nivå, allra helst om det gäller tvärvetenskapliga områden där varken enskilda institutioner eller ens en enskild fakultet räcker till.

Hur logiken då ser ut när universitetsledningen lägger tillbaka makt och ansvar för dessa frågor till fakultetsnivån har jag svårt att begripa. Eller för att citera en centralt placerad person inom Lunds universitet: ”Jag är inte säker på att den organisationsform som tjänat universitet i 350 år tjänar den lika väl i 350 år till.”

Läs även Thomas Frostbergs krönika: Universitetets innovationsarbete tillbaka till dåtiden

Vad omvärlden kan önska sig när universitetet fyller 350 år:

  1. Att universitetets ledning och styrelse inser att omvärlden har förändrats och att förväntningarna därmed också ser annorlunda ut i dag. Ta fasta på det bästa av vad ledarskapsforskningen säger om moderna organisationer och se över hur universitetet ska ledas in i framtiden.
  2. Erkänn att i en tid där många banbrytande upptäckter och innovationer är tvärvetenskapliga måste även ett anrikt universitet organisera sig på ett sätt som ger bästa möjliga förutsättningar att leverera framtidens lösningar.
  3. En enkel och professionell ingång för donatorer som vill stötta universitetets forskning och utbildning. Hela området filantropi professionaliseras just nu i hög takt och för att finnas på givarnas radar måste universitetet kunna möta upp med lika professionellt stöd och förstå behovet av att vårda relationerna även efter att pengarna finns på kontot.
Thomas Frostberg