Tufft år för svenska direktörer

Sju verkställande direktörer i svenska toppbolag fick en rejäl käftsmäll det gångna året. Beskedet från styrelserna, mer eller mindre inlindat, var: du räcker inte till och måste lämna företaget.
Hans Vestberg och Jörgen Lantto är några direktörer som haft ett tufft år bakom sig. Foto: Jenny Leyman Hans Vestberg och Jörgen Lantto är några direktörer som haft ett tufft år bakom sig. Foto: Jenny Leyman

– Det är kanske den första riktiga lågkonjunkturen för svenska vd:ar, säger Claes Hemberg, sparekonom på Avanza.

Ericssons Hans Vestberg, Kinneviks Lorenzo Grabau, Getinges Alex Myers, Ratos Susanna Campell, Fingerprints Jörgen Lantto, Swedbanks Michael Wolf och Handelsbankens Frank Vang-Jensen fick alla silkessnöret under 2016.

I en del fall lindade företagens kommunikationsavdelningar in styrelsebesluten i bomull, medan Handelsbankens ordförande Pär Boman gick mer rakt på sak och använde ordet felrekrytering.

I samtliga fall utdelades rejäla fallskärmar så ingen av de drabbade tvingades ut i fattigdom. Men när var femte storbolag-vd får sparken under samma år är det rimligt att grunna på orsaken. Tillfälligheter eller trend?

Christer Gardell, en av grundarna till investmentfonden Cevian Capital och känd för att kräva tuffa åtgärder i bolag han investerar i, påpekar att de ansvariga i de här fallen helt enkelt gjort sitt jobb.
– Styrelsens viktigaste uppgift är att tillsätta och avsätta verkställande direktören. Tidigare har kanske inte styrelsen gjort sitt jobb, och helt enkelt tillsatt fel vd. Om det är en trend att man släppt fram vd:ar som inte är kvalificerade för jobbet? Ja, det kanske är så, säger han.
– Styrelserna har tagit mer makt på bekostnad av vd:arna. Dagens styrelser är också mer professionella och jobbar aktivt med frågan om vd:n håller måttet eller inte, fortsätter han.

Det har ofta sagts att en ny vd hittar man i styrelseledamöternas och framför allt ordförandens telefonkontakter. Är det inte så längre?
– Det är alltid bättre att starta en rejäl process med flera namn och inte bara kandidaten som är favorit. I många av fallen i år gick rekryteringen kanske lite för fort och det är viktigt att man vidgar gruppen som fattar beslut och inte litar på en persons magkänsla.

Claes Hemberg, sparekonom på Avanza, anser att både tempot och metoden bakom avsättningarna signalerar nya tider och kanske den första riktiga lågkonjunkturen för svenska vd:ar.
– De senaste decennierna har vd:arna i storbolagen haft dramatiskt mycket bättre löneutveckling än vanliga arbetare. Med en snittårslön på 40 miljoner kronor har kraven nu blivit mycket högre, konstaterar han.

Han pekar framför allt på två områden där det i många fall brustit: tillväxt och digitalisering.
– Tillväxten i Västvärlden har inte fått fart efter finanskrisen. Många bolag har valt att spara sig till vinster, men till slut når det vägs ände. Det finns flera svenska företag som köpt bolag, inlemmat dem i verksamheten, och vuxit på det sättet. Andra, till exempel Ericsson, har försökt göra samma sak, men misslyckats.

Christer Gardell har som sagt gjort sig känd för hårda nypor när han investerar i bolag. I flera fall har det handlat om att han vill vinstmaximera genom att dela upp och sälja delar av bolagen. Hur viktig är vd:n när han funderar på större aktieköp?
– Vi tittar gärna på bolag som haft lite problem och som underpresterat. I många fall kan den högsta ledningen vara en del av problemet och då förbereder vi oss på att byta ut vd:n och kanske delar av styrelsen, säger han.

Läs mer:

Håll koll på det skånska näringslivet – följ oss gärna på Facebook.