Debatten kring Lunds universitets framtida organisation för forskning, innovation och samverkan har tagit en oväntad vändning. Som dekaner för Ekonomihögskolan och Lunds tekniska högskola anser vi det nödvändigt att adressera en nyligen publicerad krönika som målar upp en bild av universitetets förändringsarbete som ett internt maktspel. Krönikan, skriven av Thomas Frostberg och publicerad den 24 oktober, framställer en översyn av universitetets stödstruktur för forskning, innovation och samverkan som ett försök från fakulteterna och deras ledare – dekaner, prefekter – att cementera ett eget maktinnehav över kärnverksamheten; forskning och utbildning. Denna beskrivning känns inte igen i vår verklighet, men vi förstår att uppfattningen är färgad av perspektiv och de samtal som förts i processen. Vi känner dock ett ansvar att klargöra några väsentliga aspekter som riskerar att förvridas i den rådande debatten.
En central poäng som lyfts fram i krönikan är en oro för att universitetet ska bli mer inåtvänt. Ironiskt nog avslutar krönikan dock med att konstatera att utredningens slutsatser – nämligen behovet av starkare förankring av innovations- och samverkansverksamhet inom fakulteterna – är helt korrekta. Detta antyder att grunden i förslaget, som syftar till att integrera dessa funktioner djupare i fakultetens verksamhet, faktiskt är väl förankrad och efterlängtad. Att krönikan dock lyfter fram ett ”introvert perspektiv” trots detta, väcker frågor om den underliggande intentionen.
Det är viktigt att betona att de initiativ som har genomförts under de senaste åren inte enbart är reaktioner på specifika personers agerande. Många inom universitetet har uttryckt kritik mot vissa tidigare strukturer och arbetssätt, vilket är en naturlig del av en utvecklingsprocess. Vi uppmanar till en bredare dialog, där fler röster hörs och perspektiv vägs in. Vi är mer än villiga att bidra till en sådan dialog och välkomnar möjligheten att diskutera dessa frågor vidare med intresserade parter.
Lunds universitet präglas i hög grad av ett starkt engagemang för samverkan. Detta engagemang tar sig uttryck i direkta kontakter med externa intressenter, både genom kommersialisering av forskningsresultat och genom att aktivt erbjuda forskning som når ut till en bredare publik utanför den akademiska världen. Det är också tydligt inom akademin, där arbeten med internationell ackreditering och nationella utvärderingar av samverkansaktiviteter bedrivs kontinuerligt. Den föreslagna inriktningen riskerar inte att bromsa detta arbete; snarare är målet att stärka stödet för dessa aktiviteter och skapa bättre förutsättningar för framtida samarbeten. Att förankra innovations- och samverkansfunktionerna i fakulteterna, som Frostberg själv erkänner är nödvändigt för att fullt ut dra nytta av de möjligheter som finns, är en naturlig följd av detta.
Kritiken mot rektors makt och initiativkraft som framförs i krönikan är inte felaktig i sig, men den måste sättas in i ett större perspektiv. Lunds universitet styrs i hög grad underifrån, där en stor del av forskningsverksamheten finansieras genom externa medel som sökts i konkurrens. Den frihet enskilda forskare och forskargrupper har att forma sitt arbete, driva egna initiativ inom utbildning, forskning och samverkan, är inte bara en spegling av universitetets ideal utan också en fundamental del av dess maktstruktur. Ibland kan denna självständighet vara utmanande för rektor, dekaner och prefekter, men det är en central del av universitetets karaktär.
Att framställa debatten som en ”maktkamp” ger kanske en mer dramatisk berättelse, men den är missvisande och överdriver komplexiteten i situationen. Vi ser framåt med optimism och tror att en öppen och konstruktiv dialog kan leda till ett resultat som gynnar hela universitetet och dess medarbetare.
Fredrik Andersson, dekan för Ekonomihögskolan, och Viktor Öwall, dekan för Lunds tekniska högskola
