Resultatet är klokt, om än kanske inte det som många i Skåne hade önskat. EU:s läkemedelsmyndighet, EMA, kommer att flytta från London till Amsterdam, ett beslut som undviker en potentiellt långdragen och osäker process om EMA hade hamnat i Köpenhamn eller Stockholm. Ändå har debatten som följt EMA-omröstningen genererat en intensiv diskussion om Sveriges relation till Skåne och Öresundsregionen, vilket nu kräver en djupare analys.
Kritiken mot den svenska regeringen har varit hård, och anklagelser om svek och en dold agenda mot Skåne har florerat. Dessa anklagelser är i hög grad överdrivna och missförstår den komplexa verkligheten bakom sådana beslut. Att hävda att Sverige aktivt försökt motarbeta Skåne är naivt, särskilt med tanke på de betydande investeringar som gjorts i regionen under de senaste åren. ESS-anläggningen i Lund och ambitionen att utveckla Malmö högskola till ett fullvärdigt universitet är exempel på satsningar som andra delar av landet ser med avund. Dessa investeringar har i hög grad bidragit till att stärka Skånes position och potential.
Det är viktigt att förstå att Sverige inte kunde agera isolerat i EMA-omröstningen. Förhandlade allianser och kompromisser är en oundviklig del av EU:s beslutsfattande, och att plötsligt ändra kurs i ett läge då Stockholm redan har uttryckt sitt stöd hade fått allvarliga konsekvenser för Sveriges trovärdighet på den internationella arenan. En sådan manöver hade riskerat att underminera Sveriges förhandlingsförmåga i framtida frågor.
Även om ett danskt EMAsäde hade varit fördelaktigt för Skåne, så hade en svensk kandidatur inte nödvändigtvis varit ett sämre alternativ. Amsterdam är, under dessa omständigheter, en acceptabel lösning som undviker potentiella juridiska och politiska stridigheter.
Men bortom det omedelbara resultatet finns en djupare fråga om den nordiska samarbetsviljan. En gemensamt driven kandidatur, oavsett om den utgick från Köpenhamn eller Stockholm, hade ökat chanserna för framgång. Bristen på en välutvecklad och samordnad nordisk strategi är ett grundläggande problem som måste adresseras.
Det är värt att ställa kritiska frågor till beslutsfattarna i Stockholm och till skåningarna själva. Ser landets huvudstad verkligen potentialen i Öresundsregionen och fördelarna med en gränsöverskridande arbetsmarknad? Räknas inte de uppenbara fördelarna med viktiga satsningar i Köpenhamn in i det nationella perspektivet?
Kan det vara så att skåningarna själva, genom sitt engagemang i Greater Copenhagen-varumärket och det intensifierade samarbetet med danska kommuner, har bidragit till att underminera den svenska regerings ambitioner? Det är en fråga som kräver ärlig självrannsakan. Det är ett faktum att Kastrup redan är en betydligt större och mer internationellt viktig flygplats än Arlanda, något som kan ha påverkat regeringens prioriteringar.
Dessutom har Stockholmsregionen utvecklat ett starkt kluster av läkemedels- och medicinteknikbolag, en faktor som kanske har fått otillräcklig uppmärksamhet under diskussionerna om EMA:s placering.
Det är viktigt att notera att partipolitiska anklagelser inte bidrar till en konstruktiv dialog. Liknande situationer har inträffat tidigare. När platsen för den nordiska delen av EU:s patentdomstol skulle bestämmas, valde den dåvarande borgerliga regeringen att inte stödja Malmös kandidatur. Information läckte ut om att regeringen hellre såg en tredjedel av etableringen i Stockholm än att hela satsningen skulle hamna i Malmö.
Problemet ligger inte i att Sverige inte stödde Danmark i andra omröstningsrundan, utan snarare i bristen på en övergripande nordisk strategi för sådana kandidaturer. En gemensam front hade ökat chanserna att lyckas, oavsett om Köpenhamn eller Stockholm hade valts ut som hemvist.
För att reparera relationen mellan Skåne och Stockholm i spåren av EMA-omröstningen, bör tre viktiga steg vidtas:
- En grundlig granskning av kommunikations- och lobbyinsatserna: Skånska organisationer bör genomföra en ärlig analys av sina insatser mot Stockholm, både gentemot regeringen och riksdagen, samt nationella myndigheter och företag. Det är inte tillräckligt att ha fakta på sin sida om argumenten inte når fram till mottagaren.
En bred och seriös diskussion: En plattform bör skapas för att samla representanter från regering, riksdag, företagsvärlden och myndigheter i Skåne och Stockholm för att diskutera hur Skåne kan förbättra sina insatser och hur man ska bryta igenom det befintliga ”skyttegravskriget” mellan Stockholm och Öresundsregionen.
Återuppväckning av Skåne:Stockholm med bredare fokus: Det tidigare kritiserade evenemanget “Skåne:Stockholm” bör återupplivas, men med ett bredare fokus än elitmingel. Evenemanget bör bli en mer folklig festival med skånska inslag från vetenskap, kultur, teknik samt mat och dryck, för att sprida kunskap om Skånes bidrag till huvudstaden.
Genom ärlig självrannsakan, konstruktiva diskussioner och innovativa initiativ kan Skåne och Stockholm bygga en starkare och mer samarbetsinriktad relation som gynnar hela regionen.
