Psykosocial arbetsmiljö: vad organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) innebär

Psykosocial arbetsmiljö handlar om hur du mår, trivs och behandlas på jobbet, det vill säga allt som rör relationer, arbetsbelastning och arbetsklimat snarare än fysiska risker som buller eller ergonomi. Sedan Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2015:4 trädde i kraft den 31 mars 2016 kallas området officiellt organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA), men “psykosocial arbetsmiljö” används fortfarande brett i vardagsspråk.

Vad är psykosocial arbetsmiljö?

Psykosocial arbetsmiljö beskriver samspelet mellan hur arbetet är organiserat och hur människor mår och behandlar varandra på arbetsplatsen. Det handlar om sådant som arbetsklimat, delaktighet, ledarskap och hur krav och resurser balanseras i vardagen. Begreppet flyttar alltså fokus från enskilda individers psykiska hälsa till hur själva arbetsplatsen är organiserad och styrd, vilket är anledningen till att Arbetsmiljöverket numera talar om organisatorisk och social arbetsmiljö i stället.

Den organisatoriska delen handlar om ledning, styrning, kommunikation och fördelning av ansvar och befogenheter. Den sociala delen handlar om samspelet mellan människor: stöd från chefer och kollegor, gemenskap och hur konflikter hanteras. Tillsammans avgör dessa faktorer om en arbetsplats bidrar till hälsa eller till ohälsa.

Vad säger lagen om organisatorisk och social arbetsmiljö?

Regelverket för den psykosociala arbetsmiljön finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö, AFS 2015:4, som gäller sedan den 31 mars 2016 och kompletteras av allmänna råd om hur föreskrifterna kan tillämpas i praktiken. Föreskrifterna pekar ut tre områden som arbetsgivaren måste hantera: ohälsosam arbetsbelastning, arbetstidens förläggning och kränkande särbehandling.

Kravet är att organisatoriska och sociala faktorer ska vara en naturlig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet, precis som fysiska risker redan är. Arbetsgivaren ska ta fram rutiner för att komma åt risker i arbetsmiljön i god tid, innan de hinner utvecklas till ohälsa hos medarbetarna.

Vad ingår i arbetet med den psykosociala arbetsmiljön?

Tre områden brukar lyftas fram som särskilt centrala för en god psykosocial arbetsmiljö.

• Arbetsbelastning. Kraven i arbetet ska stå i rimlig proportion till de resurser som finns, som tid, kunskap och bemanning. Blir obalansen ohälsosam och långvarig ökar risken för stress och utmattning.
• Arbetstidens förläggning. Skiftarbete, oregelbundna tider och gränslöst arbete, där jobbet aldrig riktigt tar slut, påverkar både sömn och återhämtning. Vår krönika om hur arbetsdagar mättes i timmar visar hur snabbt en flexibel arbetsform kan urholka just den gränsen mellan jobb och fritid.
• Kränkande särbehandling. Handlingar som riktas mot en eller flera medarbetare på ett sätt som upplevs kränkande, till exempel utfrysning eller orättvis behandling, ska förebyggas och hanteras med tydliga rutiner.

Kränkande särbehandling, diskriminering och mobbning – vad är skillnaden?

Kränkande särbehandling, mobbning och diskriminering blandas ofta ihop, men de regleras olika. Kränkande särbehandling enligt AFS 2015:4 är handlingar som riktas mot en eller flera medarbetare på ett sätt som upplevs kränkande, oavsett orsak, och som kan leda till ohälsa eller till att personen ställs utanför arbetsplatsens gemenskap, det som i vardagligt tal kallas mobbning. Diskriminering är däremot ett juridiskt begrepp i diskrimineringslagen och handlar specifikt om missgynnande kopplat till någon av de sju skyddade diskrimineringsgrunderna, till exempel kön, ålder eller etnisk tillhörighet. En arbetsplats behöver rutiner för båda, eftersom de utreds och hanteras på delvis olika sätt.

Vem har ansvar – chefens roll och vilket stöd får du som arbetstagare?

Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön, både den fysiska och den organisatoriska och sociala. Det innebär att sätta mål för arbetsmiljöarbetet, skaffa kunskap om vilka organisatoriska och sociala risker som finns på just den arbetsplatsen, och se till att OSA-frågorna hanteras löpande inom det systematiska arbetsmiljöarbetet, inte som en enstaka insats.

I praktiken utförs mycket av arbetet av chefer och arbetsledare, som behöver rätt kunskap, mandat och tid för att kunna omsätta kraven i vardagen. Som arbetstagare kan du bidra genom att lyfta problem tidigt, delta i skyddsronder och ta upp frågor om arbetsbelastning eller arbetsklimat direkt med chefen eller skyddsombudet. Skyddsombudet ska medverka aktivt: identifiera risker, bedöma allvarlighetsgrad tillsammans med arbetsgivaren och delta i de åtgärder som tas fram. En god dialog mellan chef och medarbetare, med tydligt stöd uppifrån, är en förutsättning för att riskerna faktiskt fångas upp innan de växer.

Hur märks en dålig psykosocial arbetsmiljö?

En bristande psykosocial arbetsmiljö syns ofta först i statistiken över sjukskrivningar. Enligt Försäkringskassan ökade antalet personer sjukskrivna på grund av stress med omkring 25 procent mellan våren 2019 och våren 2024, från cirka 34 700 till 43 500 individer. Vanliga tecken på arbetsplatsnivå är hög personalomsättning, sjunkande engagemang, fler konflikter och en stigande andel korttidsfrånvaro. Den som blir sjukskriven på grund av stressrelaterad ohälsa berörs också av de vanliga reglerna kring karensdag och karensavdrag, oavsett om orsaken är fysisk eller psykosocial.

Hur kan arbetsplatsen förbättra den psykosociala arbetsmiljön?

Förbättringsarbetet utgår från samma modell som allt systematiskt arbetsmiljöarbete: undersöka, riskbedöma, åtgärda och följa upp. I praktiken handlar det om att ta fram konkreta rutiner för att fånga upp signaler tidigt, skapa återkommande dialog mellan chefer och medarbetare, och ge cheferna förutsättningar att faktiskt agera på det som kommer fram, inte bara dokumentera det.

Det förebyggande arbetet behöver också täcka det som ligger utanför själva arbetsuppgifterna. Många arbetsgivare kompletterar det organisatoriska arbetet med hälsofrämjande insatser, till exempel genom friskvårdsbidraget, som kan ge medarbetare bättre förutsättningar för återhämtning vid sidan av jobbet. Sådana insatser ersätter aldrig grundarbetet med krav, resurser och arbetsklimat, men kan vara ett värdefullt komplement när balansen i övrigt är rimlig.

En hållbar psykosocial arbetsmiljö byggs alltså inte av enstaka insatser, utan av att organisatoriska och sociala faktorer hanteras lika systematiskt som fysiska risker: kontinuerligt, med tydligt ansvar och med medarbetarnas medverkan.

Var kan du läsa mer och vem kan du ta kontakt med?

Vill du läsa mer i detalj finns hela föreskriftstexten och relaterade vägledningar hos Arbetsmiljöverket och Suntarbetsliv. Känner du att din egen arbetsmiljö brister är skyddsombudet oftast den du i första hand bör ta kontakt med, annars kan facket eller företagshälsovården ge stöd i frågor som rör arbetsbelastning, kränkande särbehandling eller annat som påverkar hur du mår på jobbet.

Vanliga frågor om psykosocial arbetsmiljö

Vad menas med psykosocial arbetsmiljö?

Psykosocial arbetsmiljö handlar om hur du mår, trivs och blir behandlad på jobbet, till skillnad från den fysiska arbetsmiljön som handlar om lokaler, buller och ergonomi. Sedan 2016 används i stället begreppet organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA, i lagstiftningen.

Vad är skillnaden på psykosocial arbetsmiljö och OSA?

Det är i praktiken samma sak. Psykosocial arbetsmiljö var den äldre benämningen, medan organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) är det begrepp Arbetsmiljöverket infört genom AFS 2015:4 för att flytta fokus från individen till arbetsplatsens organisering.

Vem ansvarar för den psykosociala arbetsmiljön på jobbet?

Arbetsgivaren har huvudansvaret och ska sätta mål för, ha kunskap om och hantera OSA-frågor som en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Chefer och arbetsledare genomför arbetet i vardagen, medan skyddsombud och medarbetare ska medverka i att identifiera och åtgärda risker.

Vad räknas som ohälsosam arbetsbelastning enligt AFS 2015:4?

Arbetsbelastningen räknas som ohälsosam när kraven i arbetet under en längre tid överstiger de resurser som finns tillgängliga, till exempel för lite tid, personal eller kunskap. Arbetsgivaren ska säkerställa att resurserna anpassas efter kraven för att förebygga stress och ohälsa.

Källor: Arbetsmiljöverket (AFS 2015:4, Organisatorisk och social arbetsmiljö), Suntarbetsliv, Försäkringskassan.